måndag 31 mars 2008

Första bilden av Allings Åås

Jag kör detta inlägg i repris för att jag fått tag i en större och mer komplett bild.

En mycket osann bild av Alingsås från slutet av 1600-talet. Curia är lika med rådhuset. Bilden är hämtat ur Erik Dahlbergs "Suecia Antiqua et Hodierna" som betyder "Det forna och nuvarande Sverige". Det är ett topografiskt planschverk med koppargravyrer över stormaktstidens Sverige med avbildade städer, slott, herresäten och historiska platser. Erik Dahlberg (1625-1703)var ämbetsman och arkitekt. Bland annat ritade han Skansen Kronan och Skansen Lejonet i Göteborg. Gravyrerna var dock inte med sanningen överensstämmande. Byggnaderan var större och pampigare än i verkligheten och människorna i bilderna ej skalenliga.

Är det någon som kan orientera sig? Vad är det till exempel för bro i förgrunden? Tryck på bilden för att se mer detaljer!

Vänekor betar på Nolhagavikens strandängar

För att bevara strandängarna i Nolhagavikens narurreservat som en rik biotop för olika djur- och växtarter låter man kor beta av området. Alingsås kommun har för detta ändamål införskaffat en handfull individer av den gamla lantrasen väneko.

Vänekor är en kvarvarande rest av allmogekon som förr var allmän i hela landet. Fram till 1992 trodde man att de enda kvarvarande resterna av allmogekon var fjällko och rödkulla. Då fann man en oförädlad sluten besättning av behornade allmogekor hos en lantbrukare i Ulfered i Väne-Ryr i Västergötland. Denna lilla rest allmogekor döptes till Väneko efter fyndorten. Det inrättade omedelbart en sluten stambok för gruppen och så uppstod Föreningen Allmogekon.

Vänekor är mycket tåliga. Färgen är varierande vit/svart, vit/brun och längs ryggraden löper en vit rand. Hornen är spetsiga och pekar framåt. Liksom andra lantraser tål vänekon kyla, klarar sig med magert bete och blir sällan sjuk. Kon väger ca 400 kg, en välväxt tjur kan väga upp till 700 kg.

Förutom vänekon så har Föreningen Allmogekon också tagit på sitt ansvar att bevara ringamålakon och bohuskullan, två andra äldre lantraser.

Dessa lantraser hålls idag som en levande genbank för framtida nyttjande. Om dagens produktionsinriktade husdjursavel skulle hamna snett i något avseende eller om förutsättningarna för produktionen skulle ändras kan man i ett visst läge behöva utnyttja det i flera avseenden unika genmaterialet hos allmogekorna.

söndag 23 mars 2008

Alingsås baksidor































Foto Martin Olsson

En stad består både av fram- och baksidor. Det finns dels officiella, dels inofficiella rum. Anonyma och undanskymda platser är ofta frizoner för olika ungdomsgrupper. Här har jag fotograferat klotter på ett transparent bullerplank i Sörhaga som mer ger associationer till Berlin än till en småstad som Alingsås.

torsdag 20 mars 2008

Pål Hollender och Bo Melin på Alingsås Konsthall





















BORDERLINE

Bo Melin och Pål Hollender har öppnat en klubb i Alingsås konsthall. På dagtid, under konsthallens vanliga öppettider kan man besöka deras klubb som den ser ut när klubben är stängd. Av enkla träskivor och reglar har konstnärerna byggt upp en klubbinredning med influenser från flera av världens mest kända klubbar, baland annat från The Bagdhad Hunting Club - den enda riktiga nattklubben som fortfarande håller igång där. Men influenser syns också från betydande klubbar i EU och USA. Gemensamt för alla dessa klubbar, som står som förlaga till klubb Borderline, är att praktiskt taget ingen får komma in.

När konsthallen stänger öppnar klubb Borderline som håller öppet hela nätterna. Från tidig kväll till tidig morgon kommer diskodunket från klubben att sprida sig ut över Alingsås centrum under hela utställningsperioden - i drygt en månad. Stroboskop och ljuseffekter lyser upp i kontshallens stora panoramafönster inifrån klubben. Det tunga technodunket, flyers och affischer över hela Alingsås med omnejd lockar nyfikna och festsugna att söka sig till konsthallen.

Klubbens synnerligen exklusiva prägel gör att man inte kan räkna med att komma in. Men att stå utanför är också en upplevelse. Även på utsidan förnimmer man något av intensiteten på insidan av de stängda dörrarna.

Alingsås Konsthall 29 mars - 3 maj
VERNISSAGE: Lördag 29 mars kl 13
ÖPPET: mån 12-19, tis 12-16, ons-tors 12-18, fre 12-16, lör 10-14, sön stängt
Klubben har öppet: 21-07 alla nätter i veckan
VISNINGAR: kväll: 14 april och 28 april kl. 18 lunchvisning varje tisdag kl 12:15
Texten är producerad av Kultur & fritid, Alingsås kommun

onsdag 19 mars 2008

Gulärlor i Nolhagaviken

På Nolhagavikens strandängar häckar ett tjugotal par av gulärla Motacilla flava, Fågeln är runt 17 cm och är lätt att känna igen på sin gula undersida och olivgröna rygg. Huvudets färg varierar dock. Sydligare gulärlor har grått på huvudet med vitt ögonbrynsstreck medan nordligare gulärlor är svarta på huvudet och saknar ögonbrynsstreck. Flugor och mygg är dess huvudsakliga föda som gulärlan slår till med sina vingar eller med stjärten. Den plockar sedan upp insekterna från marken , Sången är en något tjippande ramsa av lockläten. Boet byggs på marken av grässtrån och mossa som fodras med hår, ull eller fjädrar. Gulärlan anländer i april-maj och flyttar i augusti-september till vinterkvarteren i tropiska Afrika.

Klappbryggor i Lillån

Här och var kan man fortfarande se trappavsatser ned till de klappbryggor som tidigare fanns i Lillån. Klappbryggor för tvätt förekom förr i tiden både i städer och på landsbygden.

Byk är att äldre ord för tvätt. Det förekommer i gamla talesätt såsom att tvätta andras byk. Förr brukade man samla ihop tvätt till två storbyk om året – vårbyk och höstbyk. Byken hölls utomhus vid ett vattendrag eller en sjökant för att ha god tillgång till vatten. Man kokade vittvätten av lin eller bomull i lut i stora tvättgrytor. Lut tillverkade man själv. Man lade björkkol och björkaska i vatten. Efter tre dygn silades askan och kolet bort. Man fick då en alkalisk lösning som upplöste fett och smuts. Luten blekte tvätten. Efter kokningen tog man upp tvätten och klappade den med klappträn på en bänk eller brygga. Genom kokningen och denna bearbetning försvann luten och den upplösta smutsen. Slutligen sköljdes tvätten i ett vattendrag. Randkläder eller färgade kläder av lin och bomull värmdes sedan i den redan använda luten och klappades och sköljdes. Ylle tvättades i ljummet vatten. Här kan man fördjupa sig mer i hur man tvättade kläder förr i tiden.

Bilden är antagligen tagen från Väveribron intill Alingsås bomullsväveri som låg i kvarteret Hill till höger om bilden. Längst bort ser vi bron som förband Lilla och Stora torget. Observera avsaknaden av bebyggelse på Norra Strömgatan till vänster om Lillån.

Här ser vi ett handkolorerat vykort från sekelskiftet 1900.

tisdag 18 mars 2008

Ida Börjel på Poetens plats

Vid vårdagjämningen den 21 mars är det dags för en ny dikt på Poetens plats på Emuernas ö bakom Nolhaga slott. Den är skriven av Ida Börjel som är bosatt i Malmö. Hon arbetar med konceptuell dikt och inspireras av radio, telefoni och datoriserade texter.

Börjel har givit ut två diktsamlingar Sond 2004 och Skäneradio 2006. För Sond mottog hon Borås Tidnings debutantpris och Katapultpriset. Det går att läsa en intervju med Ida Börjel här.

fredag 14 mars 2008

Teresia Björks nya föreställning Domkraft på Pusterviksteatern





















Foto Emelie Lager

Den 18 mars är det premiär för alingsåsaren Teresia Björks dans- och teaterföreställningen Domkraft på Pusterviksteatern i Göteborg. Föreställningen handlar bland annat om män, pengar och bilar som skildras på ett humoristiskt sätt. Manuset står poeten och krönikören Aase Berg för. Domkraft spelas även den 19 mars på samma scen. Läs mer om Teresia Björk på hennes hemsida.

torsdag 13 mars 2008

De vackra stenskoningarna invid Lillån

Alingsås första krönikör var Andreas A Knöös (1769 - 1813). Han föddes i Skara och kom efter studier i Uppsala till Alingsås där han fick en rektorstjänst. 1793 skrev Knöös en avhandling på latin över Alingsås som han kallade Dissertatio historico-topographica de Alingsåsia veteri et nova I detta arbete berättas det att 1726 slingrade sig Gredska ström eller Lillån fram mellan dyiga stränder.

Troligtvis kom stensättningarna till 1776, samma år som Gustav III besökte staden. Litteraturen förtäljer nämligen att Färgeribron och stränderna däromkring rustades upp inför kungabesöket. Det kan också hända att man stensatte ån i samband med Fredrik I:s besök i staden 1740.

Till höger i bild ses det nu rivna huset där läkaren Iwan Bratt (1881-1946) hade sin mottagning. Det var hos honom Anita Nathorst, en nära vän till Karin Boye, vårdades. Det var i samband med en vistelse hos henne som Karin Boye tog sitt liv 1941. Iwan Bratt var på sin tid en känd psykoanalytiker och neurosläkare som skrev åtskilliga böcker.

Här ser vi ett handkolorerat vykort från 1940-talet.

måndag 10 mars 2008

Färggräsen vejde, krapp och vau odlades under manufakturtiden

1746 besökte Carl von Linné Alingsås på sin västgötaresa. Bland annat skriver han om de båda plantagerna som låg på södra respektive norra sidan av staden. Det norra plantaget innefattade dagens Plantage, där det odlades tobak, och en bit av Nya Kyrkogården där färggräs växte. De senare användes till färgning av ulltextilier som tillverkades i Jonas Alströmers manufakturverk. Linné skriver att tre olika färgräs odlades: vejde, krapp och vau. Koschenill, ett slags lus som gav röd färg, köptes däremot in till manufakturverket liksom tenn- och järnsalter vilka användes för att skapa fler nyanser.

Än idag vajar vejde, krapp och vau i Alingsås. Besök gärna den lilla örtagården på Plantaget under sommaren för att beskåda dessa färggräs samt andra örter.


Vejde Isatis tinctoria var förr en mycket viktig färgväxt innan indigo blev känd i Europa. Genom en komplicerad jäsningsprocess av bladen erhålls blå färger som bland annat användes till att färga de blå fälten i svenska flaggan. Vejde förekommer vildväxande främst i södra Sverige.


Krapp Rubia tinctoria är en färgväxt vars rötter ger röd färg. Färgen är mycket svår att framställa och har därför till stor del varit för de välbeställda.







Vau eller färgreseda Reseda luteola Hela växten ovan jord nyttjades till gula färger, vilka sägs ha lång hållbarhet. Den användes förr till att färga det gula korset i svenska flaggan. Den förekommer sällsynt i vilt tillstånd i Sverige.







De vackra och unika Överhogdalsbonaderna, daterade till 900-1000 e Kr, är vävda av lin med inslag av ull som växtfärgats med just vejde, krapp och vau. Bonaderna finns att beskåda på Jamtli i Östersund.

lördag 8 mars 2008

Raine Navin står för vårens konsthändelse i Tornet





















Foto Martin Olsson

Textilkonstnären och f d HDK-professorn visar en installation med över tusen slipsar i Tornet. Alingsåsare har varit med och skänkt slipsar till konstverket som kommer att visas från den 8 mars till mitten av maj. Här ser vi Raine med några slipsar runt halsen. Kulturföreningen Tornet står som arrangör. Läs mer på föreningens hemsida. Raine Navin ställer också ut några foton i Skåpet i passagen in till Hjelmqvistska gården.

Jenny Hedman, doktorand på Bibliotekshögskolan i Borås, höll ett bejublat tal vid invigningen av konstinstallationen som skedde på Internationella kvinnodagen. Det löd så här:

Jag som tidigare arbetat med konsten i Nolhagaområdet är glad åt den nya lokalen på berget. Som konstvän med genusintresse är det förstås en särskild fröjd att få introducera en konsthändelse som den här vid Tornet.

Men vad är det då som skett här under den gångna veckan?

Upphovsmannen bakom verket är Raine Navin - textilkonstnär som tycks befinna sig på en evig konstnärlig upptäcktsresa. Han har arbetat med slipstemat i decennier. Nu har han alltså intagit tornet och gjort en installation. Av slipsar. ”En man har applicerat slipsar på ett torn.” Falliska vertikala utropstecken, klassiska symboler för det maskulina.

Den direkta symboliken kommer vi bara inte ifrån. Idag på internationella kvinnodagen framstår uttrycket som särskilt starkt – symbolen här uppe tycks stå oomkullrunkelig, som det heter. Har tornet härmed blivit en patriarkatets bastion? Tja, det kunde ju vara ett sätt att se det, men jag ser anledning att ifrågasätta den saken.

Innan vi fördjupar oss mer i detta tycker jag dock att det finns anledning för oss att uppehålla oss en liten stund vid slipsen ”i sig”; denna säregna persedel, dess historik och funktion. Vad säger litteraraturen?

Ordet slips etablerades i svenska språket samtidigt med modet att bära slips under 1800-talets första hälft. Benämningen är ett lånord från tyskans schlips och ordet detsamma som engelskans slip ”remsa”. (Det bör nämnas att sch-ljudet märktes även i den svenska svaningen fram till 1800-talets mitt. Därmed kan det inte betraktas som helt fel att uttala slips som schlips om andan skulle falla på – det låter schwungfullt, tycker jag!) Det ursprungliga skicket att bära en kravatt eller slips lär ha uppstått i det kroatiska rytteriet under trettioåriga kriget, sprunget ur ett praktiskt behov av att hålla ihop kragöppningen i klädedräkten.


Idag står dock inte den praktiska funktionen av slipsbärande i förgrunden utan mer den dekorativa och uniformerande. För att återvända till det symboliska spelet kring slipsen så vill jag gärna hänvisa till Magnus Mörck som är etnolog med särskilt intresse för kläder som identitetsskapande fenomen. Bl.a. har han arbetat i ett projekt ”Den dekorerade mannen” vid Göteborgs universitet. Över tid har han och hans kollegor studerat klädernas och frisyrernas betydelse vid svenskt näringslivs bolagsstämmor.

Han menar att maskulinitet skapas där i en typ av spel eller performance på ett sätt som understryker att män är en grupp som förenas genom sin könsspecifika klädsel, medan kvinnor automatiskt ställs utanför det normala, från gemenskapen, och blir avvikande genom sina annorlunda kroppar och klädsel. Från sina observationer rapporterar Mörck bl.a. om Skandiasstyrelsens ordförandes entré vid stämman 2005:

Ledaren rör varken händer eller kropp: det är bara käkarna som går och han vrider huvudet försiktigt från höger till vänster. Skjortan är vit och slipsen mörk, i detta ljus smälter den samman med kostymen. Denna ledargestalt formar sig själv till en sluten form, som en pelare, orörlig, utan öppning eller tvetydighet i kroppsspråket. Kanske har han blivit instruerad att vara stilla, eftersom han hela tiden visas på två storbildsskärmar där varje detalj avtecknar sig skarpt. Men intrycket är hur som helst effektfullt: företagsledaren som en kostymklädd monolit. /.../ Mot skärmarnas stroboskopiska flimmer ställs en lugn och kylig mansgestalt, samlad, tydlig i kontur. Grafiskt pregnant: svart-vit, slipsen som ett tecken!

Det mest spännande med slipsens tydliga symboliska laddning av makt och maskulinitet – som jag ser det – är dock den möjlighet som därmed öppnar sig för att utmana, leka med och låna slipsen till andra syften och sammanhang. Kvinnor har under olika historiska epoker gjort slipsen till sin, ibland i en sorts androgynt ideal. Under fjolårets Pridefestival i Stockholm skapade Margareta Julle det årets dogtag, eller entrébiljett, i form av en strassbeklädd slips, som en sorts unisex-accessoar som utmanar och avväpnar könsbarriärerna.

Jag skulle vilja säga att den sköna lekfullhet som vilar över Raines verk med 1000-tals slipsar som lever och vinkar från Tornet just associerar till kontrasterna mellan det strängt formella och det levande spontana och överraskande. Man skulle t.o.m. kunna tala om installationen som ett gränsöverskridande, eller en queer lek med symboler.

Efter vårens konstdebatt kan vi fråga oss om Alingsås är redo för en queer lek i schlips. Jag vill gärna tro det – själv finner jag Tornet oemotståndligt i dess nya dräkt och jag vill därför gratulera Raine och alla besökande konstvänner till en ny potent installationen här i Nolhaga.

Med detta vill jag också formellt förklara utställningen invigd.

tisdag 4 mars 2008

Kungsgatan på 1910-talet

Här ser ni Kungsgatan österut med Järtas hus till vänster. Café Kronan ligger i bottenvåningen. 1865 flyttade hovrättsrådet Fredrik Rutger Järta till Alingsås och lät uppföra detta hus 1870. Här kom han att leva ett tillbakadraget liv bland sin böcker. Mitt emot huset låg en inhägnad planterad jordlott. När Järta avled 1882 visade det sig att han hade testamenterat såväl Plantaget som denna jordlott till alingsåsarna, som numera går under namnet Järtas park.

Till höger skymtar Kaleb Torins fotoateljé i grönskan som då var försedd med ett torn. Längre bort till vänster reser sig ytterligare ett torn. Alingsås var förr känd som Tornhusens stad. Många torn är tyvärr borta idag, men ett och annat skulle säkert kunna återskapas för att stärka stadens attraktionskraft. Bilden är ett handkolorerat vykort från 1910-talet som tillhör en relativt ovanlig serie.

lördag 1 mars 2008

Närproducerade gårdsdelikatesser på Stora Torget

De flesta lördagar på Stora Torget hittar man K G:s Gårdsdelikatessers vagn. Där kan man hitta ett brett utbud av närproducerade delikatesser såsom ost, sylt och korv från små lokala producenter. Det är ett mycket spännnande sortiment som normalt är svårt att hitta i vanliga livsmedelsbutiker.

Några av leverentörer är Kullings Kalvdans, Påverås Gårdsmejeri, Skattegårdens Lantost, Gäsene Mejeri, Falköpings Mejeri och Bitterna Lamm Andra leverantörer är Nordgårdsost, Hemost, Sivans Osthandel och Havtorn i Väst.
 
Bloggtoppen.se