Raine Navin står för vårens konsthändelse i Tornet

Foto Martin Olsson

Textilkonstnären och f d HDK-professorn visar en installation med över tusen slipsar i Tornet. Alingsåsare har varit med och skänkt slipsar till konstverket som kommer att visas från den 8 mars till mitten av maj. Här ser vi Raine med några slipsar runt halsen. Kulturföreningen Tornet står som arrangör. Läs mer på föreningens hemsida. Raine Navin ställer också ut några foton i Skåpet i passagen in till Hjelmqvistska gården.

Jenny Hedman, doktorand på Bibliotekshögskolan i Borås, höll ett bejublat tal vid invigningen av konstinstallationen som skedde på Internationella kvinnodagen. Det löd så här:

Jag som tidigare arbetat med konsten i Nolhagaområdet är glad åt den nya lokalen på berget. Som konstvän med genusintresse är det förstås en särskild fröjd att få introducera en konsthändelse som den här vid Tornet.

Men vad är det då som skett här under den gångna veckan?

Upphovsmannen bakom verket är Raine Navin - textilkonstnär som tycks befinna sig på en evig konstnärlig upptäcktsresa. Han har arbetat med slipstemat i decennier. Nu har han alltså intagit tornet och gjort en installation. Av slipsar. ”En man har applicerat slipsar på ett torn.” Falliska vertikala utropstecken, klassiska symboler för det maskulina.

Den direkta symboliken kommer vi bara inte ifrån. Idag på internationella kvinnodagen framstår uttrycket som särskilt starkt – symbolen här uppe tycks stå oomkullrunkelig, som det heter. Har tornet härmed blivit en patriarkatets bastion? Tja, det kunde ju vara ett sätt att se det, men jag ser anledning att ifrågasätta den saken.

Innan vi fördjupar oss mer i detta tycker jag dock att det finns anledning för oss att uppehålla oss en liten stund vid slipsen ”i sig”; denna säregna persedel, dess historik och funktion. Vad säger litteraraturen?

Ordet slips etablerades i svenska språket samtidigt med modet att bära slips under 1800-talets första hälft. Benämningen är ett lånord från tyskans schlips och ordet detsamma som engelskans slip ”remsa”. (Det bör nämnas att sch-ljudet märktes även i den svenska svaningen fram till 1800-talets mitt. Därmed kan det inte betraktas som helt fel att uttala slips som schlips om andan skulle falla på – det låter schwungfullt, tycker jag!) Det ursprungliga skicket att bära en kravatt eller slips lär ha uppstått i det kroatiska rytteriet under trettioåriga kriget, sprunget ur ett praktiskt behov av att hålla ihop kragöppningen i klädedräkten.

Idag står dock inte den praktiska funktionen av slipsbärande i förgrunden utan mer den dekorativa och uniformerande. För att återvända till det symboliska spelet kring slipsen så vill jag gärna hänvisa till Magnus Mörck som är etnolog med särskilt intresse för kläder som identitetsskapande fenomen. Bl.a. har han arbetat i ett projekt ”Den dekorerade mannen” vid Göteborgs universitet. Över tid har han och hans kollegor studerat klädernas och frisyrernas betydelse vid svenskt näringslivs bolagsstämmor.

Han menar att maskulinitet skapas där i en typ av spel eller performance på ett sätt som understryker att män är en grupp som förenas genom sin könsspecifika klädsel, medan kvinnor automatiskt ställs utanför det normala, från gemenskapen, och blir avvikande genom sina annorlunda kroppar och klädsel. Från sina observationer rapporterar Mörck bl.a. om Skandiasstyrelsens ordförandes entré vid stämman 2005:

Ledaren rör varken händer eller kropp: det är bara käkarna som går och han vrider huvudet försiktigt från höger till vänster. Skjortan är vit och slipsen mörk, i detta ljus smälter den samman med kostymen. Denna ledargestalt formar sig själv till en sluten form, som en pelare, orörlig, utan öppning eller tvetydighet i kroppsspråket. Kanske har han blivit instruerad att vara stilla, eftersom han hela tiden visas på två storbildsskärmar där varje detalj avtecknar sig skarpt. Men intrycket är hur som helst effektfullt: företagsledaren som en kostymklädd monolit. /.../ Mot skärmarnas stroboskopiska flimmer ställs en lugn och kylig mansgestalt, samlad, tydlig i kontur. Grafiskt pregnant: svart-vit, slipsen som ett tecken!

Det mest spännande med slipsens tydliga symboliska laddning av makt och maskulinitet – som jag ser det – är dock den möjlighet som därmed öppnar sig för att utmana, leka med och låna slipsen till andra syften och sammanhang. Kvinnor har under olika historiska epoker gjort slipsen till sin, ibland i en sorts androgynt ideal. Under fjolårets Pridefestival i Stockholm skapade Margareta Julle det årets dogtag, eller entrébiljett, i form av en strassbeklädd slips, som en sorts unisex-accessoar som utmanar och avväpnar könsbarriärerna.

Jag skulle vilja säga att den sköna lekfullhet som vilar över Raines verk med 1000-tals slipsar som lever och vinkar från Tornet just associerar till kontrasterna mellan det strängt formella och det levande spontana och överraskande. Man skulle t.o.m. kunna tala om installationen som ett gränsöverskridande, eller en queer lek med symboler.

Efter vårens konstdebatt kan vi fråga oss om Alingsås är redo för en queer lek i schlips. Jag vill gärna tro det – själv finner jag Tornet oemotståndligt i dess nya dräkt och jag vill därför gratulera Raine och alla besökande konstvänner till en ny potent installationen här i Nolhaga.

Med detta vill jag också formellt förklara utställningen invigd.