Jenny Asplund ställer ut i Skåpet

(1) Hiden Cage Mind
(2) Please Wake Up Rain

Här visas två av de nio bilder som Jenny Asplund för närvande ställer ut i Skåpet, en liten konstscen som man hittar i passagen in till Hjelmqvistska gården, Kungsgstan 26.

Jenny Asplunds projektbeskrivning:

I Skåpet kommer jag att visa ett antal tuschteckningar som jag har bearbetat digitalt och skapat ett slags serie av. Den består av bilder som föreställer olika varelser och människor melankoliska tillstånd.

Mer Alingsåsfunkis

Ytterligare en bild från Sagokonsts vykortsserie utgiven runt 1950. På baksidan av vykortet står det Ålderdomshemmet, Alingsås. Jag kan inte identifiera vilken byggnad det är. Mina tankar gick först till det gamla församlingshemmet vid Norra Strömgatan nyligen ombyggt till bostäder, men fönsterraderna stämmer ej. Tacksam för upplysningar.

Gösta i underlandet

- bland monokeldrottningar och krimskrams. Den här gångens tema hos antik- och designbutiken Göstas koffert som är öppen nu på lördag den 26 april kl 11 - 15

Fåglar i alsumpskogen "Kongo"

(1) Trädkrypare
(2) Grönsiska
(3) Stjärtmes

Från gryning till en bit in på förmiddagarna spelar fåglarna i alsumpskogen Kongo, invid Tallhyddan, upp en fantastisk revelj. Förutom de vanliga fåglarna såsom talgoxe, blåmes, bofink, lövsångare, koltrast, rödhake, nötväcka och gärdsmyg har jag fått se trädkrypare, grönsiska, stjärtmes och mindre hackspett (som jag redan bloggat om) utan alltför mycket ansträngning. Här vandrar min son och jag fram på spångarna med vidöppna sinnen, inneslutna i grönskan och avskärmad från staden. Här får vi möjlighet att spegla oss i det vilda.

Aslögs grotta och Amalie häll på Nolhaga berg

Vi går ånya på upptäcksfärd på Nolhaga berg, den här gången min stora tös och jag. Jag har läst Håkan Sandstedts bok Där stigarna tar slut, 1985. Sandstedt söker ofta upp kommunens ensligaste platser och njuter av naturen och kommer i slang med en rad original som befolkar skogarna. En mängd spännande kulturhistoria får man sig också till livs. Sandsteds två andra böcker i samma genre heter Ödemark och ödetorp, 1956 och Strövtåg i hembygden - och fjällbygden, 1987. Hans böcker är ett måste att ha med sig i renseln när man vandrar i alla stora skogar som omger Alingsås. De förhöjer upplevelsen avsevärt. I Där stigarna tar slut beskriver Sandstedt också sin barndoms Alingsås och Nolhaga.

I gamla tider har Nolhaga berg kallats Korpberget. Det gör än idag skäl för namnet. På en brant klippavsats invid Nolhagahallens parkering upptäcker vi ett korpbo. Lätet låter korp, korp och snart flyger två stora svarta fåglar ut bland bokträden.

Vi är på jakt efter Aslögs grotta bland de frostsprängda klippblocken nedanför korpboet. Dessa block har bildat en naturlig grotta. Enligt folktron var här älvornas boning. Claes Adelsköld, riksdagsmannen och järnvägsbyggaren som lät bygga Nolhaga slott, sprängde på 1800-talet bort några stenar så att grottan skulle bli lite rymligare. Han döpte den sedan till Aslögs grotta efter sin yngsta dotter. Efter en del letande hittar vi grottan och hasar oss ner genom en av grottans två mynningar. Vi kommer ner i en sal som är ungefär tre gånger fyra meter med nästan ståhöjd.

Nästa anhalt är Amalie häll en bit högre upp. En brant slingrande stig leder oss rätt och sista biten får vi hjälp av några trappsteg. Vi kommer upp till en nisch i berget. Ovanför oss skjuter berget ut en bit. Denna vackra plats lät greve Patrik Lewenhaupt, ägare till Nolhaga 1829 - 1845 iordningställa. Namnet fick den efter hans hustru grevinnan Amalie Lewenhaupt. Här fanns tidigare några bänkar och ett bord.

Raine Navin i Skåpet

De här fotografierna av Raine Navin ställdes ut i galleri Skåpet, i passagen intill Hjelmqvistska gården, fram till helt nyligen. De kompletterade hans slipsinstallation på Tornet. Se här.

Rektorsgatan - Brennerivejen

Foto Martin Olsson

Rektorsgatan mellan Willy:s och Alströmergymnasiet är unik i sitt slag i Alingsås. Lite i skymundan har här verksamheter fått utvecklas till synes helt fritt. Här finns replokaler, konstnärsateljéer och en veteranmopedverkstad mitt bland graffiti, en skrotbuss och annat bråte. Jag tror att det är livsnödvändigt för en stad att det finns sådana här områden med låga hyror där människor vågar testa sina kreativa idéer utan något krav på lönsamhet och där det råder en hög toleransnivå vad gäller den yttre miljön. Här föds morgondagens idéer.

Jag kommer att tänka på ett liknande område i Oslo. När man går från city till den charmiga och bohemiska arbetarstadsdelen Grünerløkka, Oslos Haga, passerar man Akerselva. Just här, på Hausmansgaten och Brennerivejen, ligger Oslos fria kulturcentrum. Mitt bland graffiti och rivningskåkar råder ett kreativt kaos. Flera kulturinstitutioner har huserar här såsom den legendariska jazzklubben Blå som arrangerar modern jazz och annan gränsöverskridande musik, konstbokhandeln Torpedo som säljer artist´books, fanziner, video och bokskulpturer, kulturhuset Hausmania (brukarstyrt & byøkelogiskt), Grusomhetens teater och ungdomskulturhuset X-ray . Rätt över den trånga Brennerivejen hänger en jättelik skrotkristallkrona uppbyggd av en mängd krossat glas. Området har även flera andra skulpturer på både land och i vattnet.

Slottet Vikaryd

Slottet Vikaryd eller Ellensdal som det också kallades, invid Mjörn, byggdes 1885-86 av Axel Dickson i italiensk renässansstil. Inredningen var mycket påkostad. 1946 revs slottet och byggnadsmaterial kom att användas i andra byggnader på skilda orter.

Än idag finns delar av grunden kvar. Platsen känns mycket laddad. Ett sexkantigt lusthus i trä står kvar nere vid sjön och en tidig halvt raserad transformator i tegel hittar man en bit ute på ängen. Det senare påminner om en gammal vindmölla i Provence.

Kvarteret Klockan vid sekelskiftet 1900

Här ser vi ännu ett mustigt handkolorerat vykort som är taget av hovfotografen Kaleb Torin. Det föreställer Gasverksbron, en annan av Alingsås historiska broar, och kvarteret Klockan i bakgrunden där flera olika fabriker låg. Idag finns endast Bodéns garveris byggnad kvar som inrymmer bostäder, galleri Rummet, konstnärsateljéer och en italiensk restaurang. Till vänster ser vi det fina pumphuset som fortfarande står kvar. Gasverksbron kallades tidigare Västra bron. Då var den en ranglig träbro som ständigt måste repareras. Dagens vackra stenvalvsbron byggdes 1825. Ursprungligen var bron försedd med handvettar i trä som 1918 ersattes med nya i järn.

Jättegrytan invid Nolhaga berg

Jättegrytan av 1 aln djup och lika bred uti en nedfallen klippa vid pipbruket skriver Carl von Linné i sin Västgöta resa från 1746.

Jag går på jättegrytsjakt med mina två små tjejer bakom Nolhaga trädgård där pipbruket en gång låg. Vi får leta länge i klippbranten innan vi med hjälp av några andra barn äntligen hittar grytan snett bakom boulebanan. Den sitter på sidan av ett jättekast och fungerar bra som fåtölj åt mina tjejer. På samma sten hittar man klotter från 1953.

Jag startar även en ny personlig blogg

En drömmare med öppna ögon - inre och yttre vandringar kommer den att heta. En drömmare med öppna ögon är även titeln på Artur Lundkvists självbiografi. När jag pendlar mellan Alingsås och Göteborg, eller äter frukost på något alingsåscafé under mina skapardagar, skriver jag inte sällan dagbok. Min blogg kommer i huvudsak innehålla utdrag ur denna, sådant som förhoppningsvis har ett allmänt intresse.

Jag kommer att eftersträva en drömsk och poetisk ton i bloggen. Min ambition är att den ska pendla mellan dröm och verklighet, mellan historia och framtid, mellan natur och kultur samt innehålla en blandning av gröna och existenstiella funderingar.

Alingsåsiana kommer att uppdateras ungefär som tidigare.

Adressen är
http://endrommaremedoppnaogon.blogspot.com/

Alingsås Fria Kulturnät

Alingsås Fria Kulturnät är ett nätverk öppet för alla som tycker det är viktigt att vitalisera och utveckla kulturlivet i Alingsås. Nätverket är ett religiöst och partipolitiskt obundet och står fritt gentemot Alingsås kommun.

MÖTESPLATS OCH IDÉLABORATORIUM Alingsås Fria Kulturnät är tänkt att fungera som en mötesplats och ett idélaboratorium. I nätverket står det var och en fritt att samtala och diskutera saker som rör det egna skapandet och kulturlivet i Alingsås, tipsa om egna och andras evenemang, ta initiativ till fester, möten, upprop och insändare, författa skrivelser till kommunala nämnder, hitta samarbetspartners, bilda aktions/arbetsgrupper, initiera kulturprojekt med mera.

HÖGT I TAK En grundtanke är att det ska vara högt i tak inom nätverket. Många skiftande åsikter och kulturprojekt kan rymmas sida vid sida. Med likasinnade drar man igång olika arbetsgrupper för att förverkliga sina idéer.

PLATTFORMEN Målsättningen för Alingsås Fria Kulturnät: Vitalisera och utveckla kulturlivet i Alingsås.Målet ska uppnås genom att nätverket verkar för:

• att öka intresset för olika kulturyttringar
• att skapa kontakter mellan olika kulturutövare
• att skapa kontaktytor mellan olika föreningar/grupper
• att skapa ett kreativt klimat i kommunen
• att driva opinionsarbete i kulturfrågor
• att skapa debatt kring stadsplanering
• att uppmärksamma Alingsås kulturarv
• att skapa förutsättningar för en högre estetisk utbildning i Alingsås

ORGANISATION Alingsås Fria Kulturnät genomsyras av en demokratisk grundsyn. Den har en platt organisation utan vare sig ordförande, styrelse eller ekonomi. På så sätt minimeras arbetet och medlemsavgifter behöver ej tasut. Alla medlemmar kan väcka frågor som sedan dikuteras i samordningsgruppen som administrerar nätverket. Samordningsgruppen är öppen för alla att delta i och utses på årsmötena. Dess främsta uppgift är att sköta mailinglistan, uppdatera hemsidan och fånga upp medlemmarnas förslag. Den har en viss beslutanderätt men övergripande beslut som rör plattform, organisation och hemsidan tas på årsmötena.Nätverket uttalar sig aldrig som organisation utan det är de enskilda medlemmarna som ställer sig bakom upprop, insändare och skrivelser.

BLI MEDLEM För att bli medlem i Alingsås Fria Kulturnät går du med i nätverkets Facebook-grupp: http://www.facebook.com/group.php?gid=121725229485&ref=mf Medlemskapet är kostnadsfritt.

Övergivna platser

Ibland hittar man övergivna platser och i stadens perifera zoner, platser där en verksamhet tidigare har ägt rum och och någon ny så småningom ska ta över. De ligger i ett slags träda där naturen har fritt spelrum. Inte sällan finner man närmast surrealistiska scener. Det finns envärldsomspännande rörelse som kallas "Urban Exploration" vars mål är att upptäcka och utforska just sådana platser. Se vidare här.

Hur ser det ut i Alingsås kommun? Luftvärnstornet på Nolhaga berg är i viss mån en sådan plats och Hindås gamla hoppbacke som "nästan" ligger i Alingsås kommun. Idag fann jag en gammal elcentral nedanför Hälsostudion invid Säveån delvis vandaliserad och besudlad med mer eller mindre rumsrena slagord. Känner ni till fler övergivna platser i stan eller på landsbygden?

En strid ström av namnkunniga artister på MX Rock´n´Roll Bar

Sedan 2005 har en uppsjö av kända artister uppträtt på MX Rock´n´Roll Bar på Norra Strömgatan 40. Många tillhör singer-songwriter-eliten i Sverige och angränsande genrer. Det är inte dåligt att få hit sådana storheter till Alingsås, men det uppmärksammas förvånande lite i lokalpressen. Se kommande program här. Bland annat har följande artister uppträtt på MX(några vid flera tillfällen):
The Soundtrack Of Our Lives
Carla & Plura
Freddie Wadling
Stefan Sundström
Mats Ronader
Caroline af Ugglas
Pugh Rogerfeldt
Lasse Tennander
Staffan Hellstrand
Mikael Wiehe
Wille Crafoord
Dan Hylander
Stefan Andersson
Ola Magnell
Jack Vreeswijk

Alingsås från Nolhaga berg runt 1880

Här ser vi en vy över Alingsås från Nolhaga berg där utsiktsplatsen och luftvärnstornet ligger idag. Observera röken från skorstenarena som tillhörde Alingsås bomullsväveri. Det drevs med ångturbiner vid den här tiden. Bilden är hämtad från det nationalistiskt präglade verket Genom Sverigs bygder - skildringar af vårt land och folk av Herman Hofberg som första gången utkom 1882.

Första bilden av Allings Åås

Jag kör detta inlägg i repris för att jag fått tag i en större och mer komplett bild.

En mycket osann bild av Alingsås från slutet av 1600-talet. Curia är lika med rådhuset. Bilden är hämtat ur Erik Dahlbergs "Suecia Antiqua et Hodierna" som betyder "Det forna och nuvarande Sverige". Det är ett topografiskt planschverk med koppargravyrer över stormaktstidens Sverige med avbildade städer, slott, herresäten och historiska platser. Erik Dahlberg (1625-1703)var ämbetsman och arkitekt. Bland annat ritade han Skansen Kronan och Skansen Lejonet i Göteborg. Gravyrerna var dock inte med sanningen överensstämmande. Byggnaderan var större och pampigare än i verkligheten och människorna i bilderna ej skalenliga.

Är det någon som kan orientera sig? Vad är det till exempel för bro i förgrunden? Tryck på bilden för att se mer detaljer!

Vänekor betar på Nolhagavikens strandängar

För att bevara strandängarna i Nolhagavikens narurreservat som en rik biotop för olika djur- och växtarter låter man kor beta av området. Alingsås kommun har för detta ändamål införskaffat en handfull individer av den gamla lantrasen väneko.

Vänekor är en kvarvarande rest av allmogekon som förr var allmän i hela landet. Fram till 1992 trodde man att de enda kvarvarande resterna av allmogekon var fjällko och rödkulla. Då fann man en oförädlad sluten besättning av behornade allmogekor hos en lantbrukare i Ulfered i Väne-Ryr i Västergötland. Denna lilla rest allmogekor döptes till Väneko efter fyndorten. Det inrättade omedelbart en sluten stambok för gruppen och så uppstod Föreningen Allmogekon.

Vänekor är mycket tåliga. Färgen är varierande vit/svart, vit/brun och längs ryggraden löper en vit rand. Hornen är spetsiga och pekar framåt. Liksom andra lantraser tål vänekon kyla, klarar sig med magert bete och blir sällan sjuk. Kon väger ca 400 kg, en välväxt tjur kan väga upp till 700 kg.

Förutom vänekon så har Föreningen Allmogekon också tagit på sitt ansvar att bevara ringamålakon och bohuskullan, två andra äldre lantraser.

Dessa lantraser hålls idag som en levande genbank för framtida nyttjande. Om dagens produktionsinriktade husdjursavel skulle hamna snett i något avseende eller om förutsättningarna för produktionen skulle ändras kan man i ett visst läge behöva utnyttja det i flera avseenden unika genmaterialet hos allmogekorna.

Alingsås baksidor

Foto Martin Olsson

En stad består både av fram- och baksidor. Det finns dels officiella, dels inofficiella rum. Anonyma och undanskymda platser är ofta frizoner för olika ungdomsgrupper. Här har jag fotograferat klotter på ett transparent bullerplank i Sörhaga som mer ger associationer till Berlin än till en småstad som Alingsås.

Pål Hollender och Bo Melin på Alingsås Konsthall

BORDERLINE

Bo Melin och Pål Hollender har öppnat en klubb i Alingsås konsthall. På dagtid, under konsthallens vanliga öppettider kan man besöka deras klubb som den ser ut när klubben är stängd. Av enkla träskivor och reglar har konstnärerna byggt upp en klubbinredning med influenser från flera av världens mest kända klubbar, baland annat från The Bagdhad Hunting Club - den enda riktiga nattklubben som fortfarande håller igång där. Men influenser syns också från betydande klubbar i EU och USA. Gemensamt för alla dessa klubbar, som står som förlaga till klubb Borderline, är att praktiskt taget ingen får komma in.

När konsthallen stänger öppnar klubb Borderline som håller öppet hela nätterna. Från tidig kväll till tidig morgon kommer diskodunket från klubben att sprida sig ut över Alingsås centrum under hela utställningsperioden - i drygt en månad. Stroboskop och ljuseffekter lyser upp i kontshallens stora panoramafönster inifrån klubben. Det tunga technodunket, flyers och affischer över hela Alingsås med omnejd lockar nyfikna och festsugna att söka sig till konsthallen.

Klubbens synnerligen exklusiva prägel gör att man inte kan räkna med att komma in. Men att stå utanför är också en upplevelse. Även på utsidan förnimmer man något av intensiteten på insidan av de stängda dörrarna.

Alingsås Konsthall 29 mars - 3 maj
VERNISSAGE: Lördag 29 mars kl 13
ÖPPET: mån 12-19, tis 12-16, ons-tors 12-18, fre 12-16, lör 10-14, sön stängt
Klubben har öppet: 21-07 alla nätter i veckan
VISNINGAR: kväll: 14 april och 28 april kl. 18 lunchvisning varje tisdag kl 12:15
Texten är producerad av Kultur & fritid, Alingsås kommun

Gulärlor i Nolhagaviken

På Nolhagavikens strandängar häckar ett tjugotal par av gulärla Motacilla flava, Fågeln är runt 17 cm och är lätt att känna igen på sin gula undersida och olivgröna rygg. Huvudets färg varierar dock. Sydligare gulärlor har grått på huvudet med vitt ögonbrynsstreck medan nordligare gulärlor är svarta på huvudet och saknar ögonbrynsstreck. Flugor och mygg är dess huvudsakliga föda som gulärlan slår till med sina vingar eller med stjärten. Den plockar sedan upp insekterna från marken , Sången är en något tjippande ramsa av lockläten. Boet byggs på marken av grässtrån och mossa som fodras med hår, ull eller fjädrar. Gulärlan anländer i april-maj och flyttar i augusti-september till vinterkvarteren i tropiska Afrika.

Klappbryggor i Lillån

Här och var kan man fortfarande se trappavsatser ned till de klappbryggor som tidigare fanns i Lillån. Klappbryggor för tvätt förekom förr i tiden både i städer och på landsbygden.

Byk är att äldre ord för tvätt. Det förekommer i gamla talesätt såsom att tvätta andras byk. Förr brukade man samla ihop tvätt till två storbyk om året – vårbyk och höstbyk. Byken hölls utomhus vid ett vattendrag eller en sjökant för att ha god tillgång till vatten. Man kokade vittvätten av lin eller bomull i lut i stora tvättgrytor. Lut tillverkade man själv. Man lade björkkol och björkaska i vatten. Efter tre dygn silades askan och kolet bort. Man fick då en alkalisk lösning som upplöste fett och smuts. Luten blekte tvätten. Efter kokningen tog man upp tvätten och klappade den med klappträn på en bänk eller brygga. Genom kokningen och denna bearbetning försvann luten och den upplösta smutsen. Slutligen sköljdes tvätten i ett vattendrag. Randkläder eller färgade kläder av lin och bomull värmdes sedan i den redan använda luten och klappades och sköljdes. Ylle tvättades i ljummet vatten. Här kan man fördjupa sig mer i hur man tvättade kläder förr i tiden.

Bilden är antagligen tagen från Väveribron intill Alingsås bomullsväveri som låg i kvarteret Hill till höger om bilden. Längst bort ser vi bron som förband Lilla och Stora torget. Observera avsaknaden av bebyggelse på Norra Strömgatan till vänster om Lillån.

Här ser vi ett handkolorerat vykort från sekelskiftet 1900.

Ida Börjel på Poetens plats

Vid vårdagjämningen den 21 mars är det dags för en ny dikt på Poetens plats på Emuernas ö bakom Nolhaga slott. Den är skriven av Ida Börjel som är bosatt i Malmö. Hon arbetar med konceptuell dikt och inspireras av radio, telefoni och datoriserade texter.

Börjel har givit ut två diktsamlingar Sond 2004 och Skäneradio 2006. För Sond mottog hon Borås Tidnings debutantpris och Katapultpriset. Det går att läsa en intervju med Ida Börjel här.

Teresia Björks nya föreställning Domkraft på Pusterviksteatern

Foto Emelie Lager

Den 18 mars är det premiär för alingsåsaren Teresia Björks dans- och teaterföreställningen Domkraft på Pusterviksteatern i Göteborg. Föreställningen handlar bland annat om män, pengar och bilar som skildras på ett humoristiskt sätt. Manuset står poeten och krönikören Aase Berg för. Domkraft spelas även den 19 mars på samma scen. Läs mer om Teresia Björk på hennes hemsida.

De vackra stenskoningarna invid Lillån

Alingsås första krönikör var Andreas A Knöös (1769 - 1813). Han föddes i Skara och kom efter studier i Uppsala till Alingsås där han fick en rektorstjänst. 1793 skrev Knöös en avhandling på latin över Alingsås som han kallade Dissertatio historico-topographica de Alingsåsia veteri et nova I detta arbete berättas det att 1726 slingrade sig Gredska ström eller Lillån fram mellan dyiga stränder.

Troligtvis kom stensättningarna till 1776, samma år som Gustav III besökte staden. Litteraturen förtäljer nämligen att Färgeribron och stränderna däromkring rustades upp inför kungabesöket. Det kan också hända att man stensatte ån i samband med Fredrik I:s besök i staden 1740.

Till höger i bild ses det nu rivna huset där läkaren Iwan Bratt (1881-1946) hade sin mottagning. Det var hos honom Anita Nathorst, en nära vän till Karin Boye, vårdades. Det var i samband med en vistelse hos henne som Karin Boye tog sitt liv 1941. Iwan Bratt var på sin tid en känd psykoanalytiker och neurosläkare som skrev åtskilliga böcker.

Här ser vi ett handkolorerat vykort från 1940-talet.

Färggräsen vejde, krapp och vau odlades under manufakturtiden

1746 besökte Carl von Linné Alingsås på sin västgötaresa. Bland annat skriver han om de båda plantagerna som låg på södra respektive norra sidan av staden. Det norra plantaget innefattade dagens Plantage, där det odlades tobak, och en bit av Nya Kyrkogården där färggräs växte. De senare användes till färgning av ulltextilier som tillverkades i Jonas Alströmers manufakturverk. Linné skriver att tre olika färgräs odlades: vejde, krapp och vau. Koschenill, ett slags lus som gav röd färg, köptes däremot in till manufakturverket liksom tenn- och järnsalter vilka användes för att skapa fler nyanser.

Än idag vajar vejde, krapp och vau i Alingsås. Besök gärna den lilla örtagården på Plantaget under sommaren för att beskåda dessa färggräs samt andra örter.


Vejde Isatis tinctoria var förr en mycket viktig färgväxt innan indigo blev känd i Europa. Genom en komplicerad jäsningsprocess av bladen erhålls blå färger som bland annat användes till att färga de blå fälten i svenska flaggan. Vejde förekommer vildväxande främst i södra Sverige.


Krapp Rubia tinctoria är en färgväxt vars rötter ger röd färg. Färgen är mycket svår att framställa och har därför till stor del varit för de välbeställda.







Vau eller färgreseda Reseda luteola Hela växten ovan jord nyttjades till gula färger, vilka sägs ha lång hållbarhet. Den användes förr till att färga det gula korset i svenska flaggan. Den förekommer sällsynt i vilt tillstånd i Sverige.







De vackra och unika Överhogdalsbonaderna, daterade till 900-1000 e Kr, är vävda av lin med inslag av ull som växtfärgats med just vejde, krapp och vau. Bonaderna finns att beskåda på Jamtli i Östersund.

Raine Navin står för vårens konsthändelse i Tornet

Foto Martin Olsson

Textilkonstnären och f d HDK-professorn visar en installation med över tusen slipsar i Tornet. Alingsåsare har varit med och skänkt slipsar till konstverket som kommer att visas från den 8 mars till mitten av maj. Här ser vi Raine med några slipsar runt halsen. Kulturföreningen Tornet står som arrangör. Läs mer på föreningens hemsida. Raine Navin ställer också ut några foton i Skåpet i passagen in till Hjelmqvistska gården.

Jenny Hedman, doktorand på Bibliotekshögskolan i Borås, höll ett bejublat tal vid invigningen av konstinstallationen som skedde på Internationella kvinnodagen. Det löd så här:

Jag som tidigare arbetat med konsten i Nolhagaområdet är glad åt den nya lokalen på berget. Som konstvän med genusintresse är det förstås en särskild fröjd att få introducera en konsthändelse som den här vid Tornet.

Men vad är det då som skett här under den gångna veckan?

Upphovsmannen bakom verket är Raine Navin - textilkonstnär som tycks befinna sig på en evig konstnärlig upptäcktsresa. Han har arbetat med slipstemat i decennier. Nu har han alltså intagit tornet och gjort en installation. Av slipsar. ”En man har applicerat slipsar på ett torn.” Falliska vertikala utropstecken, klassiska symboler för det maskulina.

Den direkta symboliken kommer vi bara inte ifrån. Idag på internationella kvinnodagen framstår uttrycket som särskilt starkt – symbolen här uppe tycks stå oomkullrunkelig, som det heter. Har tornet härmed blivit en patriarkatets bastion? Tja, det kunde ju vara ett sätt att se det, men jag ser anledning att ifrågasätta den saken.

Innan vi fördjupar oss mer i detta tycker jag dock att det finns anledning för oss att uppehålla oss en liten stund vid slipsen ”i sig”; denna säregna persedel, dess historik och funktion. Vad säger litteraraturen?

Ordet slips etablerades i svenska språket samtidigt med modet att bära slips under 1800-talets första hälft. Benämningen är ett lånord från tyskans schlips och ordet detsamma som engelskans slip ”remsa”. (Det bör nämnas att sch-ljudet märktes även i den svenska svaningen fram till 1800-talets mitt. Därmed kan det inte betraktas som helt fel att uttala slips som schlips om andan skulle falla på – det låter schwungfullt, tycker jag!) Det ursprungliga skicket att bära en kravatt eller slips lär ha uppstått i det kroatiska rytteriet under trettioåriga kriget, sprunget ur ett praktiskt behov av att hålla ihop kragöppningen i klädedräkten.

Idag står dock inte den praktiska funktionen av slipsbärande i förgrunden utan mer den dekorativa och uniformerande. För att återvända till det symboliska spelet kring slipsen så vill jag gärna hänvisa till Magnus Mörck som är etnolog med särskilt intresse för kläder som identitetsskapande fenomen. Bl.a. har han arbetat i ett projekt ”Den dekorerade mannen” vid Göteborgs universitet. Över tid har han och hans kollegor studerat klädernas och frisyrernas betydelse vid svenskt näringslivs bolagsstämmor.

Han menar att maskulinitet skapas där i en typ av spel eller performance på ett sätt som understryker att män är en grupp som förenas genom sin könsspecifika klädsel, medan kvinnor automatiskt ställs utanför det normala, från gemenskapen, och blir avvikande genom sina annorlunda kroppar och klädsel. Från sina observationer rapporterar Mörck bl.a. om Skandiasstyrelsens ordförandes entré vid stämman 2005:

Ledaren rör varken händer eller kropp: det är bara käkarna som går och han vrider huvudet försiktigt från höger till vänster. Skjortan är vit och slipsen mörk, i detta ljus smälter den samman med kostymen. Denna ledargestalt formar sig själv till en sluten form, som en pelare, orörlig, utan öppning eller tvetydighet i kroppsspråket. Kanske har han blivit instruerad att vara stilla, eftersom han hela tiden visas på två storbildsskärmar där varje detalj avtecknar sig skarpt. Men intrycket är hur som helst effektfullt: företagsledaren som en kostymklädd monolit. /.../ Mot skärmarnas stroboskopiska flimmer ställs en lugn och kylig mansgestalt, samlad, tydlig i kontur. Grafiskt pregnant: svart-vit, slipsen som ett tecken!

Det mest spännande med slipsens tydliga symboliska laddning av makt och maskulinitet – som jag ser det – är dock den möjlighet som därmed öppnar sig för att utmana, leka med och låna slipsen till andra syften och sammanhang. Kvinnor har under olika historiska epoker gjort slipsen till sin, ibland i en sorts androgynt ideal. Under fjolårets Pridefestival i Stockholm skapade Margareta Julle det årets dogtag, eller entrébiljett, i form av en strassbeklädd slips, som en sorts unisex-accessoar som utmanar och avväpnar könsbarriärerna.

Jag skulle vilja säga att den sköna lekfullhet som vilar över Raines verk med 1000-tals slipsar som lever och vinkar från Tornet just associerar till kontrasterna mellan det strängt formella och det levande spontana och överraskande. Man skulle t.o.m. kunna tala om installationen som ett gränsöverskridande, eller en queer lek med symboler.

Efter vårens konstdebatt kan vi fråga oss om Alingsås är redo för en queer lek i schlips. Jag vill gärna tro det – själv finner jag Tornet oemotståndligt i dess nya dräkt och jag vill därför gratulera Raine och alla besökande konstvänner till en ny potent installationen här i Nolhaga.

Med detta vill jag också formellt förklara utställningen invigd.

Kungsgatan på 1910-talet

Här ser ni Kungsgatan österut med Järtas hus till vänster. Café Kronan ligger i bottenvåningen. 1865 flyttade hovrättsrådet Fredrik Rutger Järta till Alingsås och lät uppföra detta hus 1870. Här kom han att leva ett tillbakadraget liv bland sin böcker. Mitt emot huset låg en inhägnad planterad jordlott. När Järta avled 1882 visade det sig att han hade testamenterat såväl Plantaget som denna jordlott till alingsåsarna, som numera går under namnet Järtas park.

Till höger skymtar Kaleb Torins fotoateljé i grönskan som då var försedd med ett torn. Längre bort till vänster reser sig ytterligare ett torn. Alingsås var förr känd som Tornhusens stad. Många torn är tyvärr borta idag, men ett och annat skulle säkert kunna återskapas för att stärka stadens attraktionskraft. Bilden är ett handkolorerat vykort från 1910-talet som tillhör en relativt ovanlig serie.

Närproducerade gårdsdelikatesser på Stora Torget

De flesta lördagar på Stora Torget hittar man K G:s Gårdsdelikatessers vagn. Där kan man hitta ett brett utbud av närproducerade delikatesser såsom ost, sylt och korv från små lokala producenter. Det är ett mycket spännnande sortiment som normalt är svårt att hitta i vanliga livsmedelsbutiker.

Några av leverentörer är Kullings Kalvdans, Påverås Gårdsmejeri, Skattegårdens Lantost, Gäsene Mejeri, Falköpings Mejeri och Bitterna Lamm Andra leverantörer är Nordgårdsost, Hemost, Sivans Osthandel och Havtorn i Väst.

Orgelbrus i Christinae kyrka

I Christinae kyrka bjuds man på orgelbrus på fredagar klockan 12. Göteborgs främsta organister framför det bästa ur orgellitteraturen. Se annonser här.

Rouleauxstryckmaskin från Alingsås bomullsväveri

Foto Martin Olsson

Utanför Textilmuseet i Borås står ett skulpturliknande föremål, en så kallad Rouleauxtryckmaskin från Alingsås bomullsväveri. Den är tillverkad i slutet av 1800-talet. Är det någon som vet hur en sådan maskin fungerade?

Poetens plats

I oktober 2006 öppnade Stockholms kulturhus Poetens plats för att lyfta fram den svenska samtidslyriken mer. Ledande svenska poeter får möjlighet att skriva några rader som trycks upp på en affisch. Den visas i kulturhusets World News Café tillsammans med en kort författarpresentation. Se mer här. Kulturföreningen Tornet har inlett ett samarbete med Stockholms kulturhus. I Nolhaga park exponeras sedan hösten 2007 identiska affischer i ett vitmålat skyltskåp beläget på Emuernas ö bakom Nolhaga slott. Höstdagjämningen 23/9, vintersolståndet 21/12, vårdagjämningen 21/3 och sommarsolståndet 22/6 byts affischen ut och en ny poet tar till orda. Här kan man meditera över några rader nyskriven svensk lyrik som på olika sätt kommenterar den tid vi lever i. På Alingsås bibliotek finns ett bokbord där den aktuella poetens böcker presenteras.

Ann Jäderlund var först ut i höstas. Hon är en förgrundsgestalt i den våg av nyskapande kvinnlig poesi som vuxit sig stark i Sverige de senaste decennierna.

Det som är botten. Jag går
inte ensam. Stjärnorna ser mig.
Om ändå en enda. I brynet
vart hjärta. Jag delar
allting.

Ann Jäderlund

Nu under vintern har man kunnat läsa några rader av Göran Greider.

Göstas koffert

I en mysig källarlokal på Södra Ringgatan 11 hittar man Göstas koffert, en spännande butik med moderna antikviteter och nygjord design. Butiken är öppen vissa lördagar. Dessa tillfällen har karaktären av happenings med inbjudna kulturutövare som samlas kring ett speciellt tema. Se öppettider med mera på hemsidan.

En afton vid Mjörn

1952 blev sjön Mjörn riksbekant genom den populära schlagern En afton vid Mjörn. Musiken komponerades av Karl Severin (1895-1953), musiker i Göteborgsorkestern Kryssprickarna som ofta spelade på Polketten på Liseberg. Texten skrevs av Fritz Gustav Sundelöf (1895-1974), schlager- och kuplettförfattare som bland annat samarbetade med Ernst Rolf. Inspirationen till En afton vid Mjörn hämtades från Severins sommarvistelser vid Mjörn. 1940-41 var han musikkåren Kamraternas dirigent.

Här kan man höra sånggruppen Dur och Moll framföra En afton vi Mjörn. Prins Wilhelms dikt Sommarkväll reciteras mitt i.


EN AFTON VID MJÖRN

Susande vindar i skymmande snår
sjung om en soldröm som aldrig förgår!
Våg, du som slår mot den strand vi har kär,
bär mig ikväll dit där vännen min är.

Refräng:
Lång bort över åsarnas blånande kam
seglar små moln över kvällshimlen fram.
Så vill vi fara i tankarna nu
hän över drömmarnas sjö jag och du.

Skymningens stund är fylld av mystik,
vågor mot strand slår en drömtung musik.
Natten så stilla en slöja nyss drog
över de ängder där solen nyss log.

Refräng:
Lång bort över åsarnas blånande kam...

Månen en bro utav silver skall slå
när vi i kväll ner vid stranden skall stå.
Sen kan vi gå ifrån strand till strand,
på den vi nå in i sagornas land.

Refräng:
Lång bort över åsarnas blånande kam...

Det svenska jeansundret utgår delvis från Alingsås

De mycket trendiga jeansmärkena Nudie och Pace har sina rötter i Alingsås. Det förra skapades av Maria Erixon och Joakim Levin numera gifta. Joakim var en förgrundsgestalt i alingsåsbandet Räserbajs. Pace har sitt huvudkontor i Alingsås. Tillsammans med märken som Acne, Cheap Monday, Julian Red och Uncot Version utgör de det svenska jeansundret, vars produkter i huvudsak går på export. Både Nudie och Pace jobbar delvis med ekologisk bomull.

Gamla lyktor

Foto Martin Olsson

På Brunos garvaregård och Nygrens gård kan man hitta de här vackra ålderdomliga lyktorna. I boken Med Lillån genom Alingsås skriven av Evert Johansson kan man läsa:

Väktar-Andreas med efternamnet Björkdahl hade mycket att bestyra. I skymningen gick han lykttändarrond för att få "lyse" i de sparsamt förekommande utomhuslyktorna, vars bränsle utgjordes av rovolja. Varje afton hördes hans rop och bön:

Hör väktarens rop, klockan är 10 slagen
Gud bevare vår stad för eld och fiendehand

När någon var död hörde det också till väktarens uppgifter att kunggöra detta. Utbröt våreld slog väktaren larm med sin mullrande trumma, Till hans avgjort angenämaste uppgifter hörde tvivelsutan att buda till brölopp. Så småningom blev det fotogen i lyktorna och slutligen elektrisk belysning.

Rovolja kallas olja som utvinns av frön från kålrötter, främst raps. För att få fram olja krossas fröna och varmpressas eller extraheras. Till färgen är oljan gul och luktar karaktäristiskt. Oljan har använts för härdning av stål, smörjning samt belysning. Många fyrlampor drevs av rovolja i mitten av 1800-talet.

Neonskyltar i Alingsås

Foto Martin Olsson

I boken "Min stad Alingsås" med fotografier av Karl Åsén stannar jag särskilt upp inför ett fotografi som föreställer Torggatan. Det är vinternatt. Höga snövallar kantar trottoarerna, men det mest anslående är alla neonskyltarna med texter som Berners, möbler och blommor. Som eldskrift i natten lyste neonskyltarna upp många städer. Nu är de flesta borta. Det återstår endast 2000-3000 neonskyltar av de 120 000 somtillverkades under dess guldålder 1924-70.

I en artikel Göteborgs Morgonpost kunde man läsa om en Stockholmsresa 1936 där signaturen Ulixes häpnar över den modernt upplysta staden:

Det glittrar av miljoner briljanter. Ty de oräkneliga ljusskyltarna och lamporna återglimma i de skvalpande vattendragens speglar. Det strålar, sprakar, blänker och blinkar. Hela staden är ett ljushav, en fantastiskt rikt fasetterad välkomsthälsning.

Jag flanerar runt i Alingsås stadskärna på jakt efter några neonreliker. Resultatet är nedslående. Jag finner endast neonskyltar vid biografen Saga, servicebutiken Bon Bon, Hallbergs blommor och First Grand Hotel. Jag tycker att neonepoken är något som också bör uppmärksammas och bevaras till eftervärlden. Den är i allra högsta grad en del av vårt gemensamma kulturarv. Neonskyltarna minner om det tid då det moderna Sverige föddes. 50-talet var dess riktiga storhetstid. Då gjorde de sitt segertåg genom folkhemmet på bred front. Neonskyltarna blev ett uttryck förden framtidstro som kom att råda efter andra världskriget. Vid den tiden var formerna ofta mjuka och runda, gärna utförda i skrivstil. Sagabiografens neonskylt är ett utsökt exempel på detta.

Lea-Kal

Karl Nestor Andersson, 1895 - 1987, eller Lea-Kal som han också kallades var en av Alingsås största profiler och bohemer. Han var stor och stark och åkte runt på sin egentillverkade cykel. Lea-Kal bodde i Östadskulle, varifrån han cyklade in till Alingsås. Det finns många historier berättade om honom. Följande är mest spridd och har närmast karaktären av vandringssägen. Jag återkommer med fler Lea-Kal-historier vid ett senare tillfälle.

En gång hade en bil kört i diket strax före bron vid Brobacka. Just då råkade Lea-Kal komma cyklande förbi och frågade om han kunde hjälpa till. Bilföraren tittade förvånat på när Lea-Kal helt enkelt lyfte upp bilen med sin enorma kroppsstyrka och satte tillbaka bilen på vägen. Då flinande bilföraren till på ett opassande sätt, varpå Lea-Kal ilsknade till. Helt sonika lyfte han ner bilen i diket igen framför en snopen bilförare.

Alinge Texas

RÄSERBAJS är ett legendariskt alingsåsband som var verksamma mellan 1991 - 97. De spelade en trallvänlig tvåtaktspunk med inslag av folkmusik. Texterna innehöll en hel del samhällskritik. Räserbajs rönte uppmärksamhet även utanför Alingsås.

Bandmedlemmar:
Joakim Levin - trummor, sång (senare grundare till det kända jeansmärket Nudie)
Joel Nadolski - trummor 1991-93
Richard Stark - gitarr, sång
Erik Hjortstam - bas, sång
Martin Gustafsson - gitarr, sång

Album
Noppriga Tights & Moonboots 1995

Singlar
Drömmen om EG 1992
Hår på bröstet 1993
Fina flickor 1994
Jag, legend 1994

En av Räserbajs mest kända låtar heter Alinge Texas från albumet Noppriga Tights & Moonboots som på ett närmast rebelliskt sätt beskriver småstadens mindre angenäma sidor. Lyssna gärna på den och andra räserbajslåtar här.

Udda indentitetsmarkörer

Det har alltid rådit en viss rivalitet mellan Alingsås tre fotbollslag: Gerdskens B K, Holmalunds I F och Alingsås I F. På 50-talet hade de olika falangerna sina bestämda caféer. Gerdskens B K höll till på Café Göta, Holmalund I F på Café Lilja i huset mitt emot Missionskyrkan och Alingsås I F på Gustavs konditori vid Stora torget där Resia har sin butik idag.

A I F:are, som såg sig som lite finare än de andra, markerade sin lagtillhörighet genom en speciell cykelstil. De satt med halva ändalykten på sadelknoppen, trampade med fötterna utåtvända och hade arbågarna uppdragna upp mot armhålorna. Än idag lär man kunna se gamla AIF:are cykla runt på det här viset.

Färgeribron

Färgeribron på Plangatan, den vackra stenvalvsbron från 1823, med Nattsénska gården i bakgrunden. Den är en av tre historiska broar i Alingsås stadskärna. De andra två är Väveribron i trä och Gasverksbron i sten. Kan småstaden bli mer idyllisk än på det här vykortet från omkring 1950?

Namnet har bron fått av kvarteret Färgaren där Jonas Alströmers manufakturverk hade sitt färgeri. Här fanns stora kittlar och färgbad där garner och annat färgades. Bron kallas också Badhusbron och Fattighusbron. På parkeringen i kvarteret Kämpen låg nämligen ett badhus i sten som byggdes på 1890-talet. På andra sidan Plangatan fanns ett tvåvånings trähus där det bland annat bedrevs fattigvård, vilket också givit bron ett av sina namn.

Jenny Asplund

Jenny Asplund fick Alingsås kommuns kulturpris 2005. Denna unga och talangfulla konstnär arbetar med bild, musik och animation. Se och hör mer av hennes verk här.

Ragnar Thoursie

En öppen stad,
ej en befästad, bygger vi gemensamt.
- Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet.

Ofta citerade rader av poeten Ragnar Thoursie, vilka jag tycker fungerar utmärkt som en vision för en stad som Alingsås. Ragnar Thoursie föddes 1919 och växte upp i Katrineholm. Han var poeten som kom att arbeta i statens tjänst på SJ och AMS. I början av 2000-talet var han bosatt i Alingsås under några år men bor numera i Nacka. Ragnar Thoursie räknas, trots sin blygsamma produktion. som en av den svenska modernistiska lyrikens främsta, mest egenartade och stilbildande författare.

Han har givit ut följande böcker (samlingsvolymerna undantagna):
Emaljöga 1945 (diktsamling)
Nya sidor och dagsljus 1952 (diktsamling)
Kråkorna skrattar 1989 (diktsamling)
Ditt ord är ljus 2001 (självbiografi)
Elefantsjukan 2003 (självbiografi/roman)
Igelkottsfrid 2007 (självbiografi)

Citatet ovan är hämtat från "Sundbybergprologen" som ingår i diktsamlingen Nya sidor och dagsljus Den utvecklar sig till en 50-talsoptimistisk hyllning till det svenska folkhemmet och målar upp en hoppfull framtid i ett samhälle byggt på gemenskap och samförstånd. Olof Palme kom ofta att citera delar av "Sundbybergprologen".

Mindre hackspett i "Kongo"

I mars börjar våra hackspettar bli mycket aktiva. Man hör ofta deras trumvirvlar när man är ute och går i skog och mark. På rytmen kan man höra vilken art det är frågan om. I alsumpskogen "Kongo" invid Tallhyddan har man stora möjligheter att få se och höra rariteten Mindre hackspett, på latin Dendrocopos minor. Den är cirka 14 centimeter och har kort näbb. Honan går helt i svart-vitt medan hanen har rött på hjässan. Den saknar helt det röda på undersidan som den Större hackspetten har. Det vanligaste lätet är ett rätt dämpat ”pii - pii - pii”. Den brukar trumma upp till två sekunder med 10 - 30 slag, något mer dämpat än den Större hackspetten.

Alstroemeria

Alstroemeria pelegrina har fått sitt namn efter Jonas Alströmers son Claes Alströmer, elev till Linné. Denne skickade frön av alstroemerian till Sverige och Linné belönade Claes genom att döpa blomman efter honom. Den ursprungliga vilda arten växer naturligt i kyliga bergsområden i Sydamerika. Från denna art har det utvecklats en rad hybrider som är populära snittblommor idag.

Andres Serrano på Alingsås konsthall

Utdöda yrken i Alingsås

När jag tittar i kyrkböckerna från 1600- 0ch 1700-talets Alingsås stöter jag på en mängd yrken som inte längre existerar. Ofta rör det sig om olika hantverksyrken, ömsom välkända, ömsom bortglömda. Efter hantverkstiteln hittar man ofta gesäll eller mästare, vid enklare hantverkssysslor inte sällan dräng. Jonas Alströmers manufakturverk påverkar utvecklingen av mer specialiserade hantverk under 1700-talet. Icke-yrkesrelaterade benämningar finns också samlade såsom utfattig, uppgiven fader och dansk fånge. Jag undrar vilka människkoöden som döljer sig bakom dessa. Man får en god överblick över vilka yrken som kommer och går och när kvinnorna blir yrkesverksamma utanför hemmet. Här kommer ett litet urval. Jag har valt bort de vanligaste yrkestitlarna såsom smed, bagare med flera.

HANTVERKARE
pråmbyggare, semskemakare, prässare, tapetmakare, estofrvävare, ullkammare, sadelmakare, strumpvävare, tobaksspinnare, silkesberedare, frismakare, bandvävare, silkeskardare, spansk klädesvävare, nålmakare, perukmakare, hattstofferare, kammakare, florettkardare, florettspinnare, flanelltryckare, klensmed, guldlagare, skrubblare, filtare, gyllenmakare, karduansmakare, strumpestohlsmed, hellmästare, pipmakare, göttlemakare, lindevävare, skärslipare, vagnmakare, gördelmakare, hovslagare, tobaksrullare, silkesfärgare, fällberedare, bandvävare, handskmakare, överskärare, stellmakare

ÖVRIGA YRKEN
frörrijdar, fältskiärare, statzienare, qwartermästare, tullskrifare, kyrkiostöten, possemeterare, viktualehandlare, ullkrämare, överskrifvare, ängevaktare, magasinskrivare, lego piga, dagkarl, befallningsman, färgeplantör, kornett, ostindiefarare, ullkötör, reservkarl, statsklockare, ålderman, schäfer, visitör, pipförare, hegderiddare, hållkarl, arbetskarl, trakteur, hökare

Kläddesign i världsbutiken Solen

I Alingsås har vi förmånen att ha världsbutiken Solen med rättvisemärkt hantverk från hela världen. Sedan en tid tillbaka har butiken även gått in i konfektionsbranschen. De är återförsäljare för fyra klädmärken:
People Tree
Dem Collective
Ideo
Zion
Oria
Idag är det inga problem att hitta ekologiska och rättvisemärkta kläder som har en spännande design.

Alingsåsfunkis

Den internationell stilen eller "funkisen" stora genombrott i Sverige kom med Stockholmsutställningen 1930. Här är några exempel på alingsåsfunkis som ingår i vykortserien Sagokonst från runt 1950. De är de första tryckta färgvykorten. Innan dess hade det endast funnits handkolorerade vykort. Bilderna föreställer:

(1) Kallbadhuset i Gerdsken som låg utanför nuvarande Ica Maxi. Det byggdes 1933 och revs 1965.

(2) Chokladfabriken Suchard som låg i nuvarande Hälsostudions lokaler.

(3) Flerfamiljshusen vid Göteborgsvägen som ser ungefär likadana ut idag.

Skvallerstenen på Drottninggatan

Vid förra sekelskiftet rymdes huvudparten av Alingsås bebyggelse inom Ringgatorna. I stadens nordöstra hörn, där Östra och Norra Ringgatan möts, låg ett hus som kallades "Skarpa Nord", rivet sedan länge. Husets oskyddade läge gjorde att nordanvindarna hade fritt spelrum, varav namnet. Huset var också det första man mötte av Alingsås när man kom från Kungälvs- eller Vänersborgshållet

Ett annat hus en bit in på Östra Ringgatan är däremot bevarat. I detta blåmålade hus, som håller på att renoveras, hade konservator Svartholm sin verksamhet tills för några år sedan. Huset är representativt för hur alingsåsare i allmänhet bodde för hundra år sedan och är ett av få kvarvarande exempel. I hörnet Östra Ringgatan-Drottninggatan reser sig en liten sten invid husknuten. Det är en så kallad skvallersten där man förr kunde sitta och iaktta de resande som kom från ovan nämda håll. Den är dock inte särskilt komfortabel att sitta på kan jag intyga.

Blixt som lyste upp i vintermörkret.

Den här neonblixten kunde ses över stora delar av Alingsås vintern 2006 - 2007. Konstverket ingick i kulturföreningen Tornets öppningsutställning på luftvärnstornet på Nolhaga berg. Konstnären Ola Ingvarsson kallade sitt verk Blitz.
Kulturföreningen Tornets hemsida hittar ni här.

Foto Martin Olsson