Färggräsen vejde, krapp och vau odlades under manufakturtiden

1746 besökte Carl von Linné Alingsås på sin västgötaresa. Bland annat skriver han om de båda plantagerna som låg på södra respektive norra sidan av staden. Det norra plantaget innefattade dagens Plantage, där det odlades tobak, och en bit av Nya Kyrkogården där färggräs växte. De senare användes till färgning av ulltextilier som tillverkades i Jonas Alströmers manufakturverk. Linné skriver att tre olika färgräs odlades: vejde, krapp och vau. Koschenill, ett slags lus som gav röd färg, köptes däremot in till manufakturverket liksom tenn- och järnsalter vilka användes för att skapa fler nyanser.

Än idag vajar vejde, krapp och vau i Alingsås. Besök gärna den lilla örtagården på Plantaget under sommaren för att beskåda dessa färggräs samt andra örter.


Vejde Isatis tinctoria var förr en mycket viktig färgväxt innan indigo blev känd i Europa. Genom en komplicerad jäsningsprocess av bladen erhålls blå färger som bland annat användes till att färga de blå fälten i svenska flaggan. Vejde förekommer vildväxande främst i södra Sverige.


Krapp Rubia tinctoria är en färgväxt vars rötter ger röd färg. Färgen är mycket svår att framställa och har därför till stor del varit för de välbeställda.







Vau eller färgreseda Reseda luteola Hela växten ovan jord nyttjades till gula färger, vilka sägs ha lång hållbarhet. Den användes förr till att färga det gula korset i svenska flaggan. Den förekommer sällsynt i vilt tillstånd i Sverige.







De vackra och unika Överhogdalsbonaderna, daterade till 900-1000 e Kr, är vävda av lin med inslag av ull som växtfärgats med just vejde, krapp och vau. Bonaderna finns att beskåda på Jamtli i Östersund.