Aslögs grotta och Amalie häll på Nolhaga berg

Vi går ånya på upptäcksfärd på Nolhaga berg, den här gången min stora tös och jag. Jag har läst Håkan Sandstedts bok Där stigarna tar slut, 1985. Sandstedt söker ofta upp kommunens ensligaste platser och njuter av naturen och kommer i slang med en rad original som befolkar skogarna. En mängd spännande kulturhistoria får man sig också till livs. Sandsteds två andra böcker i samma genre heter Ödemark och ödetorp, 1956 och Strövtåg i hembygden - och fjällbygden, 1987. Hans böcker är ett måste att ha med sig i renseln när man vandrar i alla stora skogar som omger Alingsås. De förhöjer upplevelsen avsevärt. I Där stigarna tar slut beskriver Sandstedt också sin barndoms Alingsås och Nolhaga.

I gamla tider har Nolhaga berg kallats Korpberget. Det gör än idag skäl för namnet. På en brant klippavsats invid Nolhagahallens parkering upptäcker vi ett korpbo. Lätet låter korp, korp och snart flyger två stora svarta fåglar ut bland bokträden.

Vi är på jakt efter Aslögs grotta bland de frostsprängda klippblocken nedanför korpboet. Dessa block har bildat en naturlig grotta. Enligt folktron var här älvornas boning. Claes Adelsköld, riksdagsmannen och järnvägsbyggaren som lät bygga Nolhaga slott, sprängde på 1800-talet bort några stenar så att grottan skulle bli lite rymligare. Han döpte den sedan till Aslögs grotta efter sin yngsta dotter. Efter en del letande hittar vi grottan och hasar oss ner genom en av grottans två mynningar. Vi kommer ner i en sal som är ungefär tre gånger fyra meter med nästan ståhöjd.

Nästa anhalt är Amalie häll en bit högre upp. En brant slingrande stig leder oss rätt och sista biten får vi hjälp av några trappsteg. Vi kommer upp till en nisch i berget. Ovanför oss skjuter berget ut en bit. Denna vackra plats lät greve Patrik Lewenhaupt, ägare till Nolhaga 1829 - 1845 iordningställa. Namnet fick den efter hans hustru grevinnan Amalie Lewenhaupt. Här fanns tidigare några bänkar och ett bord.