Idag skördar vi frukterna av P H Rosenströms engagemang för Alingsås

När de flesta städers stadskärnor jämnades med marken på 60- och 70-talet bevarades osedvanligt många byggnader i Alingsås. Det kan vi först och främst tacka P H Rosenström för. Det var han som drev en opinion för att bevara stora delar av det äldre byggandsbeståndet, inte minst genom alla stadsvandringar han genomförde då äldre byggnaders värde och intressanta historia uppmärksammades. Idag kan vi skörda frukterna av Rosenströms insatser på fyra olika sätt:

(1) Vi har fått en mycket attraktiv stadskärna där alingsåsarna trivs och som blivit Alingsås främsta signum. Den lockar till sig besökare utifrån och är det främsta skälet till att nya bosättare söker sig till Alingsås. Många uppskattar dess autenticitet, inte minst medlemmar ur den kreativa klassen som framtidsforskaren Richard Florida har skrivit om.

(2) Hyrorna har genom det äldre byggnadsbeståndet kunnat hållas nere. Det har resulterat i en stor mångfald av småbutiker. Kronan på verket är ekobutiken Planeten, rättvisbutiken Solen, chokladbutiken Chocolat, antik- och desigbutiken Göstas koffert samt alla damboutiquer, tycker jag. Sådana specialaffärer hittar vi normalt bara i storstäderna. Ur det här perspektivet var det djupt olyckligt att man rev Thumbs gård på Kungsgatan förra året som på sikt skulle kunnat bli en stor resurs för stadskärnan. Antikvariska myndigheter var också mycket kritiska. Jag hoppas innerligt att Kopps gård på Nygatan inte går samma öde till mötes. Äldre fastigheter med låga hyror stimulerar också nyföretagande. Det vore olyckligt för Alingsås om det nya Affärshuset Storken bidrog till att höja hyrorna i de omgivande kvarteren så att mindre butiker slogs ut och nyföretagandet upphörde. Den välkände stadsplaneraren Jane Jacobs har bland annat uppmärksammat det här sambandet och skriver:

Och om någon skulle ha helt nya idéer av något slag, finns det inga marginaler för att känna sig för, misslyckas och exprimentera om lokalkostanderna är för höga - oavsett hur lönsamma eller på annat sätt framgångsrika idéerna skulle bli i framtiden. Gamla idéer kan ibland använda nya byggnader. Nya idéer måste använda gamla byggnader.

(3) Alingsås många kaféer och konditorier hade aldrig överlevt om stadskärnan hade sanerats med hyreshöjningar som följd. I Alingsås finns fem riktigt gamla caféer och konditorier kvar vilket är mycket unikt: Violas, Ringen, Götas, Citys och Ljungblads. Utan Rosenström hade Alingsås inte varit den kaféstad som den är idag.

(4) Jag tror inte heller att Lights in Alingsås hade varit möjligt att genomföra om Alingsås inte haft så många intressanta byggander och miljöer av skiftande ålder. En sådan spännande mix inspirerar ljusdesigners från hela världen.

Rosenström ska ha en stor eloge för att han gjort Alingsås till en så attraktiv stad. Hans insats, som ledde till internationella utmärkelser inom byggnadsvården, borde uppmärksammas mer. Politiker, var rädd om det rika arv som han lämnat efter sig! Riv inte mer i stadskärnan, kommunens främsta varumärke. Nu när stadskärnan håller på att fönyas är det extra viktigt att vårda de få återstående kulturmiljöerna. Annars är det nog risken stor att Alingsås stadskärna inte längre kommer klassas som riksintresse inom byggnadsvården. Bygg istället nytt och spännande på gamla rivningstomter. På sikt tjänar alla alingsåsare på det.
(Från en något modifierad insändare jag skrev i Alingsås tidning för ungefär ett år sedan)